Bockstensmannen får ett ansikte

Den 1 juni 2006 presenterades rekonstruktionen av Bockstensmannens ansikte för första gången!

Berättelsen om hur Bockstensmannen fick ett ansikte startade för ganska många år sedan. Metoden bygger på scanning, prototyptillverkning och en duktig modellmakare. Här visar vi steg för steg hur det gick till.

Laserscanning

I slutet av maj 2005 kom företaget Leica Geosystems till Hallands kulturhistoriska museum för att prova en s.k. 3D-laserscanning. Teknikern Achim Lupus kom från Tyskland och satte igång arbetet med att scanna kraniet och delar av Bockstensmannens skelett.

Laserscanningen är en yt-scanningsteknik som med hjälp av små, små punkter bygger upp en yta i ett tredimensionellt format.

Det var inledningen till projektet att försöka återskapa Bockstensmannens utseende. Efter scanningen kunde vi ännu tydligare se att kraniet är hoptryckt och käken är sned.

CT-scanning och tillverkning av prototyp

Det gick inte att direkt påbörja arbetet med att ta fram en prototyp och sedan en docka. Vi förstod ganska snart att kraniet behövde justeras, och att projektet behövde ta nya vändningar. Lars Gistorp som är Teknisk chef på GT – Prototyper, företaget i Ystad som Museet har samarbetat med tidigare, gjorde en bedömning av det inscannade materialet. De föreslog att kraniet skulle scannas enligt CT- metoden för att få det bästa resultatet.

Museet  tog då kontakt med Sjukhuset i Varberg för att be om hjälp. Verksamhetsansvarig på röntgenkliniken är Jörn Jensen.

I december 2005 genomgick Bockstensmannens kranium datortomografi (CT), en skiktröntgen, som ger tredimen-sionella bilder. Arbetet gick mycket smidigt med ett mycket lyckat resultat. Från Museets sida var vi lättade över att kraniet inte behövde transporteras längre än till Sjukhuset i Varberg. Ansvarig från Hallands kulturhistoriska museum var konservator Jasper Cato.

Direkt efter röntgen fick GT-Prototyper i Ystad del av resultatet och producerade snabbt en första prototyp. Här kan man ännu tydligare se skadorna på det ursprungliga kraniet.

Den första prototypen, tillverkad av GT – Prototyper i Ystad. Den är tillverkad av en nylonplast i så kallad friformsframställning, en additiv teknik där materialet smälts ihop lager för lager.

Nästa steg var att Bockstensmannen ”opererades”, det vill säga, prototypen av plast blev justerad av Professor Lauritzen och hans assistent doktor Tim Hewitt. Nästa steg blev att Anita Carlsson på Sjukhuset i Varberg återigen hjälpte oss att ta fram underlag för ytterligare en prototyp. Det ger oss på Hallands kulturhistoriska museum chansen att visa den ”opererade” prototypen av plast i den nya utställningen.

Bockstensmannen opereras

Nu återstod försöket att justera kraniet, så att en ny prototyp skulle kunna tillverkas och dock- och modellmakare Oscar Nilsson kunde börja arbeta. För att klara det momentet kontaktade Hallands kulturhistoriska museum en av världens främsta kirurger. Professor Claes Lauritzen är överläkare och chef för den Kraniofaciala enheten vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Professor Claes Lauritzen och plastikkirurg Tim Hewitt förbeder “operationen” , tillsammans med doktor Tim Hewitt, plastikkirurg från Australien, gjorde professor Claus Lauritzen på måndagen den 23 januari 2006, en två timmar lång “plastikoperation” av en plastmodell av Bockstensmannens kranium. Pressen var inbjuden och alla fick följa hela processen iklädda gröna överdragskläder. Intresset från media var enormt. Verktyg och metoder var ungefär detsamma som vid en “vanlig” operation.

Modellmakaren Oscar Nilsson

Hallands kulturhistoriska museum fick kontakt med skulptören och modellmakaren Oscar Nilsson, Stockholm, för flera år sedan, när idén till projektet föddes. Oscar Nilsson har under många år arbetat med att tillverka dockor och i olika storlekar till många museer i Sverige och utomlands. Att återskapa Bockstensmannens utseende har varit lite av hans drömprojekt. Han är utbildad arkeolog och konstnär och metoden för att återskapa utseenden har han lärt sig i England.

Innan han startade med projektet för museet har han hunnit med att återskapa andra människors utseende för Vasamuseet och Historiska museet. Det handlar om besättningsmän från 1600-talet på regalskeppet Vasa, och för Historiska museet en kvinna som levde på stenåldern, för 9000 år sedan. Hon har uppkallats efter Bäckaskog, platsen hon hittades på.

Det är speciella metoder som krävs för att återskapa en tidigare levande person. Utgångspunkten är en plastprototyp som är en exakt kopia av personens kranium. Den får man genom att skiktröntga, CT-scanna, originalkraniet. Det är ett arbete för sjukhusen och i Bockstensmannens fall var det Sjukhuset i Varberg som ställde upp vid ett flertal tillfällen.

Oscar Nilsson använder sedan prototypen av plast och bygger upp, steg för steg och lager på lager med lera tills han får ett utseende som han är nöjd med.

Tekniken används också när man vill återskapa brottsoffer och det finns ca 60 % chans att det liknar personen som ska återskapas. Likheten är i alla fall så stor att man borde kunna känna igen personen det ska föreställa. När det gäller Bockstensmannen finns förstås ingenting att jämföra med.

Oscar Nilsson börjar arbetet med att placera ut ett stort antal pinnar, peggar, som markerar avståndet från skall- och käkben ut till den beräknade hudnivån. Det bygger på statistiska resultat och mätningar som finns sedan hundra år tillbaka.

Nästa steg är musklerna i ansiktet och det är ett 20-tal av de viktigaste som han arbetar fram. Här använder sig Oscar Nilsson av lera. Näsan består ju mest av mjukdelar, men även här finns det teknik för att beräkna det utseendet. Öronen är svårare och där får kraniets utseende och den konstnärliga sidan mötas utan allt för mycket spekulation.

Ögonen är specialtillverkade och färgen tillhör det som vi idag bara kan gissa. Inom tio års tid är det kanske möjligt att DNA-tekniken har kommit så långt att just ögonfärg kan visa sig genetiskt.

När Oscar kommit så långt att lagren av lera som ska gestalta muskler och fett är klara, kavlar han ut leran tunt, tunt som ett lager av hud. Rynkor och andra karaktärs- och åldersdrag skulpteras fram. Nu börjar det verkligen kännas levande!

Momentet som följer är en gipsavgjutning för att få fram en form till den slutgiltiga gjutningen i silikon. Silikonet får en färg som är så hudnära som möjligt. Sedan vidtar målning och att montera hårstrån och hår på huvudet och i ansiktet.

 Bildgalleri rekonstruktion

Dockan av Oscar Nilsson, foto: Charlotta Sandelin/Hkm

Foto: Peter Reindl

Foto: Peter Reindl

3D-laserscanning

Skallen

Foto: Hallands kulturhistoriska museum

Professor Claes Lauritzen och plastikkirurg Tim Hewitt förbeder "operationen"

Modellmakaren Oscar Nilsson

Handen till dockan Bockstensmannen. Foto: Lennart Eliasson

 

 

 

 

 

 

 

 

Dela detta med dina vänner