Midsommar 1936

Fyndplatsen, Bockstens mosse (Rolfstorps socken)

Bockstensmannen hittades dagen före midsommarafton,
måndagen den 22 juni 1936, i Bockstens mosse i Halland, ca 2,5 mil öster om Varberg.

POJKEN PÅ MOSSEN

Thure Johansson var 11 år gammal den sommaren när han var ute på Bockstens mosse för att hjälpa sin pappa Albert att harva torv. Dagen före midsommarafton 1936 var det han som körde hästen och harven där det plötsligt fastnade saker…

Hans pappa var i en torvlada 50 meter längre bort och hans lillasyster Gulli följde Thure och hästen. Thure stannade hästen och så här berättar han:

”Och jag hade kört några drag fram och tillbaka här på mossen, så när jag kom nästan mitt för, så såg jag någon trasa, som släpade i harven och jag stannade ju hästen med detsamma”

…”Och det är tungt att dra harven i mossen här. För vi hade träskor på hästen och här var ju så pass blött…. Så hästen var glad för att få still. Och jag tittade i den här. Det var som en liten påse och det var ben i den. Min första tanke då, det var ju att det var en hund, som hade varit och grävt ner nånting i mossen…

Thure sprang då bort till sin pappa i ladan och visade honom tygtrasepåsen med de svarta benen i. De letade upp platsen som inte var mer än ett par meter ifrån där Thure stannat med hästen och harven. De grävde lite med händerna i mossen och hittade mer tyg.

”Så hittade vi smalben av det här liket, som låg här då. Med den respekt som vi hade för sådant där, så öste vi bara över ytterligare mossa. Och så fick det ligga till morgonen efter”.

Länsman och läkare på plats

På midsommaraftonens morgon cyklade Thures äldre bror Harry ner till fjärdingsmannen Axel Johansson i Rolfstorp och anmälde att de hade hittat ett lik i mossen. Fjärdingsmannen tog kontakt med landsfiskal Viktor Olsson i Varberg som i sin tur tog kontakt med stadsläkaren Lars Söhrman. På midsommaraftonens eftermiddag kom de tre herrarna upp till mossen i bil.

Fyndet i mossen

De hittade en död människa, liggande framstupa i mossen. Benen låg fortfarande under den harvade ytan. Runtomkring låg tygstycken. ”fullt av lappar” sa landsfiskalen. Mannen hade pålats fast med flera träpålar. Den mest välbevarade av ek hade slagits genom kroppen, från ryggsidan, genom hjärtat, ner i mossen. En påle till, den här av björk, hade varit genomslagen, ungefär mitt i ryggen. En tredje påle hade man försökt att slå igenom, men den hade träffat höftbenet och hade bara lämnat märke på kläderna.

Landsfiskalen och stadsläkaren preskriberade det eventuella mordet på plats och ringde till kyrkoherden i Grimetons pastorat och anmälde att en död människa hade hittats i annexförsamlingen. Inget hindrade att den döde fick begravas. Kyrkoherden bestämde begravningen till nästkommande söndag.

ALBERT SANDKLEF PÅ BOCKSTENS MOSSE

Museichefen för Varbergs museum, Albert Sandklef, skriver så här i sin rapport om fyndet och fyndomständigheterna:

” Midsommaraftonen c:a kl. 19 råkade jag av en händelse dr. Lars Söhrman i Varberg. Denne berättade då för mig att han av landsfiskal Viktor Olsson i Varberg samma dag tillkallats för att undersöka en död man i en mosse. Man hade därvid funnit att den dödes kläder voro närmast att likna vid hästfilt. Ett dräktplagg som man tagit upp ritade doktorn upp för mig, och jag fann då att man sannolikt hade att göra med ett medeltida dräktfynd.”

  •  1: En mantel eller kappkrage hopsydd av två våder och rundskuren med en skarvning i ena ändan av den avrundade nedre våden och med urringning för halsen. Det antecknades att landsfiskalen skurit av ett stycke av den andra ändan av nedre våden synbarligen för att medtaga endast detta prov, varefter han ändrat sig och medtagit det hela.
  • 2: En våd tyg med ett stort hål för halsen i tygstyckets mitt. Vid båda ändarna uppklippt i mitten till en längd av omkring 50 cm. Vid hastigt påseende såg plagget ut att kunna ha varit trätt över huvudet och de båda ”byxbenen” på något sätt virade vid benen. Det visade sig emellertid ha varit en ”kolt” i vars nedre del suttit kilar vid sidorna och mellan de uppklippta partierna.
  • 3: Ett bälte och ett ”gehäng” av läder. Det sistnämnda med i ena ändan fastsittande lädersnören.
  • 4: Två st. dolk- eller knivslidor av läder vari sutto skaft av trä. Järnet var alldeles upplöst. Den ena dolken hade ett läderskydd över skaftets övre ända och i detta lädersnören som nyss avslitits.
  • 5: Sex st. bitar av läder som synas hava tillhört sulornas bindning vid ovanlädret.
  • 6: Två läderbitar som torde ha tillhört skorna
  • 7: Tre st. lädersnören
  • 8: Två relativt hela skor
  • 9: En läderbit som torde ha fungerat som någon slags löpare på ett bälte.

”Vid denna tid – sent på kvällen midsommarafton – var det otänkbart att komma i kontakt med något museum i Stockholm. Men professor Lennart von Post som befann sig i Horred uppringdes och följde med påföljande dag till fyndplatsen.”

”Midsommardagen startade från Varberg en expedition bestående av prof. V. Post och hans assistenter vid undersökningen av Viskan samt löjtnant Nils Strömbom och fabrikör Birger Svensson i Varberg och undertecknad.”

Fyndplatsen var belägen i en mosse, c:a 1 km s om ”s” i namnet Åkulla stn GS där lantbrukare Albert Johansson i Bocksten äger lott i mossen varest han årligen brukar harva ytan för att få torvströ. Vid vår ankomst till fyndplatsen berättade Johansson att han vid harvningen någon dag tidigare hade fått se ett tygstycke följa med harvpinnarna och då rivit undan lite torvströ och sett efter vad det kunde vara.

Han iakttog då att bland kläderna låg huvudet av en död man och då Johansson trodde att det kunde vara fråga om detta brott anmälde han fyndet till ortens fjärdingsman, vilken i sin tur hade vänt sig till landsfiskalen.”

Upp till Bockstens mosse kom vid niotiden på midsommar-dagens morgon 1936, en karavan med bilar. Thure Johansson berättade i intervjun från 1991 hur stort intryck det gjorde på honom den gången:

”Det kommer ett tiotal bilar körandes upp för den backen upp där. Och fick man se en bil här uppe på vägarna 1936, så tittade man ju väldigt stort.

För det var, det kunde vara flera dagar emellan att man såg en bil. Så att det var ju som 12-åring, så var ju det väldigt intressant att se. Så mycket bilar hade de aldrig setts så mycket här uppe någon gång samtidigt.”

TRANSPORTEN AV LIKET

Efter uppmätning och fotografering skulle fyndet från Bockstens mosse, transporteras till Varbergs museum för vidare undersökningar. De delar av fyndet som inte var omrört transporterades på en träbår, som snickrades ihop på plats. Runt omkring det orörda fyndet, från omkring midjan och ner, grävde man sig ner ungefär 15 cm.

Sandklef berättar att åtta personer från orten hjälpte till med detta. Så lyftes fyndet, med torv och allt upp på båren. En ram av brädor tillverkades. Som utfyllnad användes tidningspapper och mjuka ljungtoppar. Alltihop slogs sedan in med papper och tvättlina, som Albert Sandklef tagit med i förberedande syfte.

Paketet lyftes upp på en lastbil och kördes till Varbergs museum på fästningen.

Undersökningarna på Varbergs museum

Albert Sandklef, chef för Varbergs museum, hörde sig för hur fyndet skulle tas om hand. Han tog då kontakt med fil.dr Sigfrid Svensson på Nordiska museet i Stockholm som var kunnig på dräkter och konservator Gillis Olsson på Statens Historiska museum. Gillis Olsson lämnade föreskrifter per telefon hur Sandklef skulle bära sig åt. Allt av trä skulle kokas med alun. Läderföremålen skulle dränkas in med glycerin, vilket gjordes. Textilierna skulle hållas fuktiga för att förhindra en uttorkning innan undersökningen kunde göras. Vaktmästaren på museet fick i uppdrag att hålla dräkten fuktig genom att ”vattenbestänka” den dagligen. Vad som hände med kroppen finns inga anteckningar om.

Albert Sandklef fick hjälp av Elisabet Strömberg från Nordiska museet och Holger Arbman från Statens historiska museum att gå igenom tygbitarna för att försöka klara ut hur kjorteln varit sammansydd.

Resan till Köpenhamn och de Grönländska fynden

Själv reste Albert Sandklef, konservatorn Gillis Olsson och antikvarien dr Holger Arbman från Statens historiska museum i Stockholm, till Köpenhamn, för att studera de grönländska fynden som fanns på Nationalmuseet. På Nationalmuseet träffade de dr Poul Nørlund, museets inspektör och två år senare dess chef. Nørlund hade själv varit med och grävt ut fynden på Grönland 1921. Fyndet från kyrkogården på Herjolfsnäs bestod av ylleplagg, bland annat kjortlar, hosor och struthättor som lindats runt kropparna vid begravningen. Fynden är daterade från slutet av 1200-talet till första halvan av 1400-talet.

Agnes Geijer och Gillis Olsson

Mellan den 9-12 juli var Agnes Geijer och Gillis Olsson på museet tillsammans med Albert Sandklef. Då packade man upp, tvättade, fotograferade och dokumenterade de olika dräktdelarna.

 

Thure Johansson

Thure 1991

Fyndet, underkroppen

Fyndet

Museichef Albert Sandklef

Bitar av dräkten

På museet

På museet

Agnes Geijer, Gillis Olsson och Albert Sandklef. Foto: okänd

 

 

 


 

 

 

Dela detta med dina vänner